Igår var det den tuffaste dagen på länge...
Jag, Petter, Perla och Sonnic skulle gå ner och hälsa på hos Lina! Vi hade inte träffats på ett tag så det skulle bli mysigt att få träffa henne igen. Hundarna skulle få busa, Petter och Thea skulle mata ankorna vid Nissan och sen skulle vi in och fika lite. När vi var på väg upp från Nissan så kom där en svan som också ville bli matad så vi stannade kvar för att titta på den. Vid den tidpunkten hade jag Sonnic kopplad vid sidan om mig...
MEN eftersom att vi stannade kvar så släppte jag honom!
Jag skulle INTE ha gjort det!
...Sonnic for fram mot svanen genom att springa ut på isen och sen hoppa i det iskalla vattnet i Nissan!
Panik!
Han kom ju inte upp igen...och hundskrället kan knappt simma heller! Lina sprang för att hämta ett rep och samtidigt tog jag av mig min jacka för att åla mig ut på isen för att hjälpa min hund! Jag var bara tvungen att hjälpa honom...han försökte att ta sig upp på isen men det gick bara inte och han hade fullständig panik!
Någon stanns fanns väl en tanke om att även jag hade kunnat hamna i vattnet när jag tog av mig min jacka...försökte kasta ut den till hunden så att han kunde greppa tag i den istället för den hala isen...men det fungerade inte. Så jag ålade mig längre ut.
När jag nu bara var en bit ifrån honom så brast isen och jag föll i!
Kallt? Nä, inte ett dugg. Kände ingenting! Ville bara få upp hunden från vattnet...och efter några försök så kom han upp!
När väl hunden var uppe så skulle jag ta mig upp med...MEN det gick ju inte!
Då kom Lina springande med repet som hon skulle hämta...
-Men VA FAN Jessi...skrek Lina som givetvis inte trodde att jag själv skulle ta mig ut på isen för att hämta in hunden!
Repet tog hon och kastade ut till mig...det var lättare sagt än gjort och efter att den inte räckte fram till mig efter ett par kast så började det kännas tungt!
MEN jag tappade aldrig hoppet på att inte Lina inte skulle fixa det och konstigt nog så frös jag fortfarande inte!
Efter det femte kastet så fick jag tag på repet och SuperWomenLina drog upp mig!
Vilken klippa hon är!
Väl uppe så tog jag mig in i huset för att ta av mig kläderna! Lugn som en filbunke och chockad kan jag tro!
Lina fick ta hand om Petter och Thea som tyvärr fick se på detta spektakel...och lilla Perla låg helt ovetande i sin vagn!
Det var först senare på eftermiddagen och kvällen igår jag fattade vad som HADE kunnat hända!
HEMSKA TANKAR!
...Och många tänk OM!
Men nu gick det bra och jag ORKAR helt enkelt inte låta detta på något sätt beröra mig på något negativt sätt. Kan låta lite konstigt kanske men...det känns som det ända rätta!
Lina ÄR bäst! Vi som brukar tävla i det mesta! Armbrytning, löpning, matlagning, längdhopp, bilkörning m.m...HUR FASIKEN SKA JAG SLÅ DET HÄR? Hon är min klippa, trygghet och helt underbara vän som står ut med mig :)
Älskade de flesta i förrgår! Älskar nog lite mer idag!
Saknar min mobil...som låg i min jacka!
Saknar min jacka...från SODA :(
Är smått irriterad på hunden...kommer han någonsin fatta att man inte ska jaga andra DJUR!? Om han nu ändå hade varit lite tacksam eller nått!
Åå JA, mamma & pappa jag MÅR bra NU! Puss
P & K...
